Nystart? Reseblogg?

Hejsan!

Väldigt oväntat med ett blogginlägg, haha det kom plötsligt för mig också kan jag ju säga. Anledningen till att jag skriver igen är för att jag idag (som vanligt) har suttit och läst lite bloggar skrivna av folk som backpackat och rest runt. Och den som känner mig vet ju att jag ääälskar att resa. Så trots att jag precis har börjat sista året på gymnasiet och har hela det året framför mig så har jag börjat planera och spara ihop pengar för att just kunna resa sen! Har siktet helt inställt på Nya Zeeland, för det har verkligen varit mitt drömland sedan 2011. Heeeelt förälskad i tanken på det landet. Så idag när jag satt och läste dessa bloggar blev jag så himla avundsjuk på hur dem kunde skriva av sig om varje ställe och lägga upp massa bilder. För jag vet ju själv hur fort man faktiskt glömmer och hur mycket jag nu t.ex uppskattar att gå tillbaka och läsa mina inlägg från året i USA. Så det är anledningen till att jag nu sitter här och skriver. Fast grejen är att jag inte är så intresserad av att ha vardagsblogg utan bara skriva när jag reser, haha. För det är något som jag faktiskt har funderat på länge, en reseblogg.

Och sedan jag kom hem från mitt utbytesår så har jag ju faktiskt varit på några resor, vilket ju hade varit kul att dokumentera. I augusti 2015 var jag på Irland och i november var jag i Istanbul, Turkiet. I februari 2016 åkte jag tillbaka till Lacey i USA (!!!! helt fantastiskt!), i mars var jag i Bryssel (under bombningarna..), maj-juni i Barcelona och senast nu i augusti var jag i Polen med min bästis. Hjälp vad mycket resor det var inser jag nu när jag spaltat upp det såhär haha.

Men än är inget spikat med den här bloggen, Nya Zeeland är ungefär ett år framåt i tiden och innan dess har jag ”bara” en resa bokad. (Malaga i Spanien med mamma i februari!!) Så jag får helt enkelt ta och fundera på om jag ska starta upp bloggen igen när jag sticker ut på mina Nya Zeeland-äventyr och vad jag då ska byta bloggnamnet till, idaintheus känns ju inte längre lika aktuellt. ;) Och om jag då ska blogga på svenska eller engelska? Men jag lär nog i alla fall blogga under och efter Spanien-resan för att ”känna på det” lite! :)

Här är ett gäng bilder från min senaste resa. Jag och min bästa vän Ida åkte iväg i några dagar i augusti till Warszawa i Polen och hade en riktigt rolig resa! Och jösses vad vi shoppade, allt var ju helt otroligt billigt! Det är verkligen ett stort tips, att åka på shoppingresor till Polen för vi fick t.o.m köpa en extra resväska för att få plats med all vår shopping, haha! 

Annonser

Svar på frågor och skolstart

-Hej!
Gud va häftigt att du vann ett high school år! Vill också åka till USA för det verkar så nice! Jag ska i höst på utbytesår i kenya :) funderar dock på att söka det där ”priset” när jag kommer hem (16/17) :) Vet du om de delar ut det varje år? Och hur väljer de en vinnare? Är det slumpen eller hur går det till?

  • Hej, och gud vad grymt spännande med Kenya!! Shit, snacka om en HELT ny vardag! Har läst Sannasafrika.se-bloggen och det verkar verkligen så jäkla häftigt.
    Ja, om du inte är för gammal för att åka iväg det året så kan du absolut göra det! Jag hade verkligen extrem tur, för ”förra året” (alltså när jag var iväg) var sista året jag kunde ha åkt, eftersom man inför skolåret 14/15 måste vara född efter 97.03.01, och jag fyller år 27 februari!
    Och ja, än så länge delar dem ut det varje år, och jag vet inte exakt hur valprocessen är, men jag vet att det inte slumpas ut utan att det är en vinnare som väljs av de som jobbar på Explorius.

Snapchat-20140909035659

Hej, tack för er jätte bra och intressant blogg! Verkligen varit kul att följa hela ditt USA äventyr. Jag undrar hur du haft det med hemlängtan, var det någon gång den var riktigt stark så att du till och med funderade på att åka hem?? Och hur hanterade du de stunder när du hade hemlängtan. Skulle inte du sedan kunna svara på frågor om ditt år typ vad som var bäst/sämst, om dina förväntningar på levde upp till hur det var på riktigt.
 Kram

  • Hejsan och tack så mycket! :)
    Alltså i början var jag verkligen knappt påverkad, alla utbytesstudenter jag kände pratade en del med sina föräldrar & vänner men för mig tog det nästan exakt 100 dagar innan jag ens hörde mina föräldrars röst, tror det var först i november någon gång hehe. Jag hade allt för roligt och allt var så nytt, spännande, intressant, vi utbytisar blev som kändisar på skolan, fick ett gäng bästisar som jag spenderade all tid med osv. Dessutom var det ju så svårt att prata med svenskarna eftersom tidsskillnaden mellan Sverige & Washington är 9 timmar!
    Det var inte fören runt julafton som jag började få hemlängtan, då hade jag det struligt med vänner och värdfamilj och just att det var julafton påverkade också en del. När jag sen i januari fick reda på att min andra värdfamilj också skulle slänga ut mig och mina vänner hade övergett mig, då var jag verkligen nära att åka hem. Ringde t.o.m till mamma & pappa och sa det och min kontaktperson fick försöka övertyga mig att stanna. Min mamma sa jag nog skulle bli väldigt mycket starkare och lära mig mycket av att stanna, så jag bestämde mig för att ge det en sista chans och satte upp som mål ”Klara dig ända tills februari är slut. Du måste klara januari & februari och är det sen fortfarande piss så får du åka hem”. Så väääldigt glad att jag inte åkte hem eftersom min sista och riktiga värdfamilj tog in mig i februari och bokstavligt talat förändrade ALLT, hela upplevelsen och helt seriöst hela livet! Dem blev verkligen min familj, och jag saknar dem varje dag <3.
    Och jag kan nog säga att alla utbytesstudenter jag pratade med sa att det var helt annorlunda än ens förväntningar. Det viktigaste jag vill peka ut är att man verkligen kommer ihåg är att det fortfarande är ett vanligt liv. Du kommer börja ca 7.30 varje dag, ha samma lektioner varje dag och sen åka hem och plugga järnet inför ett prov. Man åker inte på resor eller äventyr varje dag, och det är inte ett hotell du kommer bo på. Du kanske kommer förväntas vara i kyrkan i 3 timmar varje söndag. Och det kommer vara väldigt mycket nya regler, min kontaktperson satte t.ex upp att man inte fick ha en pojk-eller flickvän, och även om jag inte ville ha en i USA så var det jättekonstigt att veta att jag plötsligt inte ens fick ha en.
    MEN
    det är så värt det, jag kan inte tänka mig mitt liv utan USA-livet! Nu refererar jag till två ställen när jag säger ”hemma”. Är fortfarande suuperglad att jag åkte och kommer alltid alltid alltid vara tacksam till Explorius för att de valde just MIG som vinnare!! Rekomenderar Explorius som organisation till alla, de gör ett helt otroligt jobb!IMG_3419

På tal om annat, idag är det måndag, och på torsdag börjar jag i svenska skolan igen! Såg precis mitt nya schema och det är först nu som det börjar kännas verkligt. Det är så konstigt, ettan känns som en hel livstid sen, och jag föreställer ju mig liksom fortfarande att jag ska gå med min förra klass. Senast jag var på min skola var ju liksom vi 97or ettor och nu helt plötsligt är dem 3or, och både 98orna och 99orna går där!
Har kollat upp namnen på folket i min nya klass och vet typ max vilka fem personer är, såå det känns lite läskigt. Är dock myycket lugnare nu än om jag bytt utan att ha varit i USA, man blev verkligen van och bra på att hantera att möta nya människor överallt och hela tiden! Hoppas bara inte att de blivit för tajta efter ett år tillsammans, men det ska nog gå bra! :D

 

Ohana means family, whether it’s by blood or not

2015-06-09 19.58.23

Skjuter verkligen upp att skriva de sista inläggen… Skyller på att jag jobbar för mycket och inte har tid (vilket också är sant), men sanningen är att jag hela tiden vetat att det skulle vara så jobbigt, riva upp sår och få mig att än en gång gråta som en liten bebis. Vilket var sant, nu sitter jag här och gråter igen.

Sista tiden i Washington gick mycket åt att jobba på fotoalbumet jag gjorde till min amerikanska familj och såklart umgås med dem och vänner. Sen var det ju själva graduation också! Ni vet när de kastar upp hattarna i luften? Förlåt alla framtida utbytesstudenter om jag helt kill the vibes nu, men fy farao va tråkigt graduation var. Vi utbytesstudenter fick ju inte vara med i det hela, vilket jag tyckte var tråkigt när jag fick reda på det i början av året, men när jag väl var där så gjorde det mig verkligen inget. Vet inte om det bara var min skola, men det tog en eeeevighet. Graduation var på en tisdagskväll och det inleddes med att the ASB president (en elev) Nick höll ett tal, och sedan följdes det av en maaaassa tal från diverse viktiga personer. Och sedan, i minst 40 minuter ropade de upp namn på ca 360 elever följt av ”with honors” och så fick sagda person gå fram och få sitt diplom och skaka hand och ta kort med någon (för mig okänd) kvinna. Och tro mig när jag säger att det är sjukt jäkla långtråkigt att sitta i en fullproppad idrottshall och lyssna på olika namn i mer än en halvtimme medan svetten rinner…
Efteråt sprang jag runt och kramade mina senior friends och gratulerade dem och när allt var över så åkte jag, Marly, Rue och en av deras kompisars mamma för att käka middag! Så himla gott verkligen, saknar Amerikas restauranger..

2015-06-09 19.05.57 2015-06-09 19.06.07 2015-06-09 21.02.02Finaste och härligaste Molly som jag hade spanska med! 2015-06-09 23.21.41ONE OF MY FAVE PEOPLE! SELINA SOOTO, FUNNIEST PERSON I’VE EVER MET! 

Jag, syster Marly och min kompis Alex (utbytis från Ecuador) hade en så himla rolig dag den veckan! Först färgade jag Alex hår och efter det vi skulle ut och käka pizza men istället hamnade i downtown Olympia och hittade en stoor fontän som var gjord för barn att leka i, som vi istället sprang runt i och blev helt dygnsura! Hahahhaha så himla random och skrattade så himla mycket. ÅÅH DET VAR SÅ KUL VERKLIGEN!
IMG_3560 IMG_3561 IMG_3567 IMG_3575 IMG_3581 IMG_3590

Fredagen den 12 juni var en av de jobbigaste dagarna i mitt liv… Först var jag tvungen att säga hejdå till alla i skolan, och både jag och Alex storgrät på parkeringen när vi skiljdes åt… Usch, fyfan för hejdå.
Sedan kom jag hem och det var bara som en stor tickande tidsbomb. Packade en väska då jag skulle ut och campa och bara gick runt och kramade och petade lite på alla. Var så jobbigt när jag såg att alla andra var ledsna också och min vmamma gjorde en sista fläta på mig. Vi hade också en sista middag tillsammans med min favoritmat och alla pratade om de bästa och tråkigaste under de månaderna vi bott tillsammans. Fick också ett jättefint fotoalbum som de hade gjort till mig (great minds think alike) och mamman & pappan hade skrivit varsitt litet brev till mig som jag bara grät och grät och grät av. Har nog aldrig gråtit så mycket på en dag.
Sedan runt typ 18 så kom det jag fasat så mycket inför ända sedan februari… Kan inte ens skriva det här utan att få en stor gråtklump i halsen, för det var verkligen äckligt jobbigt att säga hejdå till min amerikanska familj!! De har gjort SÅ SÅ mycket för mig och verkligen räddat hela mitt utbytesår. Att inte veta när jag skulle se dem igen broke my heart och ingen kunde sluta gråta. Var verkligen hemskt…

De skulle ju till Skottland den kvällen så jag åkte ut med en kompis, Emily, och campade med hennes mamma. Var egentligen jättemysigt och roligt men jag hade lite svårt att fokusera då jag verkligen ville ta vara på sista timmarna som jag fortfarande var i samma land som min familj så smsade en del med dem och försökte desperat få täckning..

Här är iaf några bilder från campingen:

DSC04758 DSC04761 DSC04765 DSC04770 DSC04773

Vi var bara borta över natten och på eftermiddagen blev jag avsläppt hemma. Och att gå in i mitt hem, alldeles tyst och tomt (med undantag från två övertaggade chihuahuor & alla andra djur) var så otroligt jobbigt, att jag var där men inte min (värd)familj fick mig att bryta ihop totalt och jag bara satte mig i ett hörn i köket och storgrät i minst en halvtimme medan hjärtat värkte.
Fyfan va ensam jag kände mig då, och jag övervägde helt ärligt att skita i att åka hem och bara vänta där i 10 dagar eftersom jag visste att då skulle dem vara tillbaka med mig i huset..
Några timmar senare kom i alla fall min vmormor och sov över med mig och jag spenderade de sista dagarna med henne. Packade, åkte in till skolan och sa hejdå till min favoritlärare och fick mina betyg innan vi åkte hem till henne och morfar som bodde ca 1.5 timmar bort. Var där i typ två dagar innan jag tidigt den 18de flög från Portland till Seattle och därifrån till DC.

Även om mitt år var lååångt ifrån vad jag hade föreställt mig och jag hade så himla mycket mer skit och jobbigt som hände än de flesta andras, så var det allt värt det i slutändan. När jag ibland känner att det är segt att ha två år kvar i gymnasiet istället för ett så behöver jag bara kolla ned på mina ringar som jag bär varenda dag och minnas speciellt min amerikanska familj. För även om livet aldrig har varit så jobbigt som det stundtals var där borta så skulle jag ALDRIG kunna tänka mig ett liv utan min amerikanska familj. Har väldigt många saker som jag önskade skulle varit annorlunda, men samtidigt är jag glad för all skit för det ledde till att jag flyttade in hos världens bästa personer.

I will always love you and you will ALWAYS be my family. You already know this since I’ve said it a million times and written it in your photo album, but I am forever grateful for every little thing you did for me and everything you taught me.
oohanaa

 

Vad gör jag efter USA?

Juni och tisdagen är nästan över nu! Startade månaden hemma i USA och avslutar den hemma i Sverige. :)
Juli kommer inte vara särskilt intressant utan mest bestå av jobb på tre fronter; Ica, tidningstjänst och inför det jäkla körkortet. Kommer verkligen vara d.ö.d på söndag! Jobbade på Ica igår och idag och kommer jobba imorgon, torsdag och lördag också. Och dessutom kommer jag gå upp 02.30 för att jobba nattpass i natt, torsdag och fredag natt. Så 8 jobbpass på en vecka, haha.
Är ledig på fredag (dagen iaf) och söndag, men på fredag har jag bokat in min första körlektion och en synundersökning, haha. Nästa vecka ser ungefär likadan ut, fast då jobbar jag natt varenda vardagsnatt och de dagar jag är ledig så har jag antingen tandläkartid eller körlektion!.Så ja, inte supermycket tid över för bloggen men ska försöka att få upp några inlägg, bl.a svara på frågor.
Insåg btw igår att jag inte hade haft ett enda jobb om det inte varit för att jag är född i februari, eftersom båda mina jobb kräver att man är 18! Så det är jag vääldigt tacksam för.

2015-06-29 09.33.02Jag och mina 4 närmaste kompisar hade sleepover inatt och det var såå mysigt att äntligen vara samlad med dem igen! Saknat dem så mycket.

I augusti drar jag utomlands i en vecka! Åker själv till IRLAND (!!) men kommer spendera den tillsammans med min saknade bror, som har bott där sedan februari förra året! Ska bli SÅ roligt på så många olika sätt! :D

 

 

 

Näst sista skolveckan

De sista två skolveckorna i USA var rätt slappa och tråkiga helt ärligt. Vi hade ”finals” i alla ämnen, vilket är som nationella proven i Sverige – alltså vad man lärt sig från kursen under året. De som jag tyckte var konstigt var att man kunde ha med sig sina anteckningar som man gjort hela året på matteprovet, alltså behövde man inte ha lärt sig något utan det var snarare en fråga om man kunde läsa sin egen handstil eller inte.. Men så var det ju mycket i skolan, att man fick flera alternativ, fick ha anteckningar osv.

På onsdagen den 3 juni så hade vi en banquet med the Softball team. Vi var i en kyrkolokal dit alla tog med sig mat som vi åt, vi hade prisutdelning, alla fick ett diplom osv. Fick också bilder som coach Hughes hade tagit på oss. Riktigt roligt att vara samlade igen för jag hade verkligen saknat Softball Season! Var verkligen rolig sport!
Efteråt fick jag skjuts av Shyanne och hennes pappa till North Thurston där våra yngre syskon hade en konsert. Min bror Mason slutade 8an så det var hans final orchestra concert med Aspire Middle School.

IMG_3451Jag, Aalysha, Shyanne & SummerIMG_3454 IMG_3456 IMG_3461 IMG_3466 IMG_3493

Näst sista veckan var också sista veckan med the seniors… De behövde inte gå till skolan sista veckan. Så var många avsked på fredagen vilket var tråkigt… Sista veckan var det verkligen såå tomt i skolan utan dom.

Caitlyn, Alyssa och jagIMG_3416IMG_3419Sista fredagen för the seniors så samlades alla i the commons och väntade och räknade in the bell, alla var supertaggade och sjöng låtar och räknade sedan ned, så när klockan rang så kastade alla upp massa papper i luften, som att visa att de var klara med sina high schools uppsatser.
IMG_3552

Näst sista helgen i Washington, som dock var sista med min amerikanska familj, så spenderade vi lördagen (Sveriges nationaldag!) på en bbq med utbytesstudenter. De var sista träffen med min coordinator (kontaktperson) och hennes grupp med utbytesstudenter. Egentligen har vi inte kommit varandra särskilt nära men jag kommer allt att sakna några!

Vi studenter fick säga vad det roligaste vi har gjort med våra värdfamiljer var, och något vi skulle sakna osv. Samma skulle värdfamiljerna göra. En del vföräldrar sa bara saker som ”Jag kommer sakna hennes leende” så jag blev smått chockad när min värdpappa höll det längsta och finaste talet om mig, vilket fick mig nästan att börja gråta… Det var också rätt känslosamt när man skulle tacka dem för jag sa ”Thank you for taking me in to your home when I had nowhere to go, thank you for loving me like a daughter and everything you do for me”… Ååh BÄSTA BÄSTA familjen!! <3

Ida från Norge och Alessia och Emilia från Italien
IMG_3600Alessia är jäkligt bra hon
IMG_3602

Resten av lördagen spenderade jag i vårat trädhus där jag höll på att göra ett fotoalbum till familjen. Köpte ett album och satte in bilderna själv & skrev texter, vilket tog sitt lilla tag.IMG_36062015-06-07 16.33.392015-06-07 16.33.43

På söndagen den 7 juni så hade Marly lyckats övertala våra föräldrar att jag faktiskt måste få åka upp i the Space Needle innan jag åkte hem, så tidigt på morgonen satte jag, Mason, Marly och pappa Scott oss i bilen och åkte upp till Seattle. (Mamma Shawn var tyvärr tvungen att jobba)
Det är verkligen knäppt dyrt att åka upp där och speciellt att äta på resturangen, men vi gjorde båda vilket var såå kul! Åt först tre rätters-brunch samtidigt som hela tornet roterade 360 grader, innan vi sedan gick upp till utkiksplattan.
Seattle (och Washington) är ju känt för att vara jätteregningt, men varenda gång jag varit i Seattle så har det varit soligt och fint väder! Så även denna dag, så jag fick verkligen se en fin utsikt över staden! Var dessutom som vanligt runt 25+ grader så förutom att jag gjorde allt för att inte tänka tanken ”last weekend with my family” så njöt jag verkligen! :D Gryym dag!


2015-06-07 09.44.37 2015-06-07 09.46.46 2015-06-07 10.07.58 2015-06-07 10.20.23 2015-06-07 10.22.54 2015-06-07 10.50.49 2015-06-07 10.51.34 2015-06-07 11.07.07 2015-06-07 11.08.08
På kvällen när vi alla var hemma så satt jag och min värdmamma vid köksbordet och hade en ”cry off”. Hahah vi bara grät och grät över att behöva skiljas, och det blev ju inte bättre av att hon och min vpappa helt plötsligt gav mig en liten ask, som när jag öppnade var två ringar i. En ring var det tre blommor på och den andra ringen hade en enda blomma. Och mamman pekade på den med tre blommor och sa ”This is us, the family (even though we are four) and this one (den med en blomma) is you, and this is how good you fit in to our family”. Alltså jag kunde inte ens le eller säga tack, jag bara grät och grät, haha. Hörde min värpappa frågande viska till mamman ”is it a good cry or a bad one..?”. Asså det är verkligen en av de finaste och bästa presenterna jag någonsin fått så nu bär jag ringarna varendaste dag och på det sättet känns det som att jag alltid bär med mig min underbara amerikanska familj. <3 

(kassa bilder som inte alls gör de rättvisa… Men aja)2015-06-08 18.32.17 2015-06-08 18.32.49

 

långa landet falukorv

DSC04825

Första inlägget på 10 månaders tid som är skrivet från svensk mark!!

Kommer ihåg hur jag förra året satt och uppdaterade utbytesstudenters bloggar hela tiden för att läsa om hur det var att komma hem. Och har under åren läst så hiiimla många inlägg av utbytesstudenter som kommer hem och känner sig helt fel, att de inte passar in bland sina kompisar eller familj längre osv. Var därför rätt rädd för att komma hem, men nja, to be honest så känns allt otroligt normalt. Samtidigt som det första kvällen och första riktiga dagen kändes lite som att jag bara drömde. Det är verkligen helt fantastiskt att äntligen vara omgiven av min familj och kompisar som jag haft i flera år, men jag började också nästan grina inne på ICA när jag såg att det fanns en frukt som hette Sharon – samma namn som min värdmormor har.

Tänkte egentligen bara titta in och uppdatera lite om fort och förklara läget. Ska självklart skriva mer och sammanfatta mina sista två veckor i USA, min road trip i Oregon och California (hehe) och första dagar här i Sverige! Jag kom hem i söndags och redan dagen efter började jag jobba på ICA och har jobbat där varje dag sedan det. Har även ett pass imorgon så tänkte sätta mig ned i helgen och uppdatera bloggen!

Imorgon ska jag också äntligen skriva in mig på en bilkörskola och är så himla taggad, vill ha det där förbannade körkortet NUUUU!! Helst igår.

Mitt rum har varit ett totalt bombnedslag ända sedan jag kom hem och eftersom mamma höll på att få psykbryt över det så har jag spenderat kvällen med att rensa ut gamla saker (herregud va mycket onödigt jag hade), hänga upp kläder och organisera. Toppen av min bokhylla blev visst en liten USA-plats med min yearbook, bilder på amerikanska familjen, fotoalbum, en bok om att jag klarat ett år på Timberline High School, två pokaler, en Texas-souvenir och amerikanska brillor.
DSC04827 DSC04831DSC04838

 

Aja, puss & peace for now

JAG ÅKER HEM IDAG

hejsan! Sitter just nu i Washington DC & ska om några timmar gå ombord på planet som tar mig hem till SVERIGE!! Jag sa ju hejdå till min vfamilj & kompisar i Washington för en vecka sedan så jag har ju levt i en sorts mellanvärld since then. Inte med min amerikanska familj & vänner men inte heller med mina svenskar. Tror det faktiskt var rätt bra för nu är jag bara suuppertaggad på att komma hem!! Mariestad ❤️❤️❤️ Vänner, mamma&pappa ❤️❤️
Igår hade vi sightseeing mellan 08:45 & 17:50 så det var en rätt lång dag, speciellt eftersom det är så sjukt fuktigt här i DC!! Lökade sönder jättesnabbt, så ofräscht haha, och gick mest och tänkte på vatten 💔 blev jättestressad när vi skulle lämna så glömde min kamera på rummet & är såå irriterad över det…

Aja här är iaf några mobilbilder. Vi var ett litet svenskt crew!! Jag, Matilda, Magda, Hedvig + norska Henriette som var med oss då och dåSå konstigt med svenskar! Två av dem var i New York så jag kände redan dem!  Vår svenska var verkligen konstig haha! Tex så sa Hedvig efter frukosten att hon var full, fast hon menade mätt. Och jag sa ”jag putta” istället för ”I put” lite för många ggr.

Ser verkligen inte fram emot att sitta på ett plan i 8 timmar, sen 1 timme till till GBG & dessutom förlora 6 timmar.. Är redan jetlag eftersom Olympia är 3 timmar efter DC. Så yees det blir kul

Vi var alla ledsna över att vi missade midsommar dock.. Så på första bilden försökte vi få in någon sorts midsommarkänsla lol.

Matilda från Umeå, jag, Magda från Sthlm och Hedvig från Strägnäs!  Magda, Hedvig och moiii