Resor förändrar, på bra och dåligt

DSC04494Om det är något jag älskar så är det att resa. Se platser jag aldrig sett förut eller återvända och lära känna staden/landet/platsen på djupet. Resor förändrar människor. Varenda resa man gör förändrar en, kanske inte så att man ser världen ur ett helt nytt perspektiv efter två dagar i Sandviken, men man kanske får med sig bättre självförtroende för att man faktiskt klarade att åka dit. Man lärde sig hur man reagerar och hanterar i olika situationer.
Åker man iväg på en längre resa, då lär man sig verkligen mycket. Jag är ju såklart fortfarande Ida, men jag insåg häromdagen att herregud vad jag har förändrats, och speciellt förbättrats.

SJÄLVFÖRTROENDE

Självförtroendet är ju en av de största sakerna man får med sig av ett utbytesår. Visst, jag har alltid varit rätt så självsäker, men på djupet har jag verkligen blivit mer trygg i mig själv och insett att jag fan är bra och inte ska nöja mig med skit. Har så mycket bättre självförtroende på flera plan.
Jag är bl.a. tryggare i min kropp och mitt utseende, och jag jämför mig inte med andra och klankar ned mig på själv lika mycket! Jag vet inte om det är för att amerikanare är mer generösa med komplimanger, men det tog mig ända tills jag kom hit tills jag insåg att jag faktiskt är rätt fin ändå och inte ska låta andra säga annat till mig. (vilket känns tabu att säga)

Jag vet nu att jag klarar att slänga mig ut i det okända och ändå få det rätt bra. Att vara borta från tryggheten och lära känna ett nytt samhälle och idéer. Jag klarar att prata ett annat språk konstant och tycker aldrig att ett språk ska stoppa människor från att uppfylla sina drömmar. Visst uttalar jag saker lite tossigt och ibland slipper ett svenskt ord ut i mitten av en mening, men vem skadar det?

Och jag har lärt mig att ge upp och springa iväg inte alltid är lösningen. I januari så var livet väldigt tufft och jag sa till mina föräldrar att jag skulle komma hem på en gång, att jag inte klarade att stanna. Men jag bestämde mig för att försöka lite till här borta och är såååååå oändligt glad för det nu!

En annan del där jag definitivt blivit mer självsäker är min sångröst. När jag var yngre fick jag höra från några personer att jag var tondöv, sjunger falskt och absolut inte kan musik. Det gjorde att jag alltid varit den första att säga ”Jag är totalt kass på att sjunga”, så att ingen annan kunde säga det till mig. Även jag sjunger jämt och ständigt har jag tidigare alltid klankat och nedvärderat mig själv, men nu när jag sjunger i en kör så har jag insett att jag inte är så dålig och folk som verkligen kan musik har sagt att jag har en fin röst. Visst har jag lite svårt att hitta toner ibland, men jag kan sjunga och när jag väl hittar tonerna så stannar jag där och tappar den inte. Nu vågar jag sjunga högre toner också nu och är mer trygg i att låta folk höra mig sjunga seriöst. Något som jag verkligen är stolt över var när jag gjorde auditions för musikal och sjöng helt ensam på en scen inför folk som kan musik och en jäkla massa tonåringar som är gryyyymma på att sjunga. JAG SJÖND ENSAM PÅ EN SCEN. Hade aldrig aldrig aaaaldrig hänt i början på det här året.

Sen finns det tusen andra områden där mitt självförtroende har förbättrats också såklart, men tror ingen orkar läsa om det.

10872083_859080264142741_362076375_n

Religion

Även fast Washington är en av de mer liberala och accepterande staterna när det kommer till religion, så är det ändå en stoor skillnad på Sverige och USA. Här går majoriteten i kyrkan varje söndag, en del i hela tre timmar. Här har ungdomar meningar som ”The relationship with God is the most important in my life” i sina instagram-biografer. Jag har sett hur folk ber till Gud för hjälp, hur en del människor ber innan varje middag. Jag har insett att Sverige verkligen är ett ateistiskt land och jag har insett innebörden av vad det är att tro på Gud, att det inte bara är att man ber om hjälp när livet är hårt utan att religiösa människor ständigt har det med sig i sina tankar och förbättrar sina relationer med Gud och andra. Och att jag har insett att jag inte tror på Gud.

Uppskattning

Asså Sverige. <3 Det krävdes en flytt och kulturskillnader för att inse hur jäkla bra Sverige är. Ni förstår inte vilken otrolig lyx och förmån det är att sjukvård är tillgänglig för alla och att vi inte behöver betala en avgift för universitet och högskola. (Jag vet att vi betalar för det genom skatter) Min värdmamma berättade att ett fyra års college här kan kosta $70 000 per ÅR. Alltså 70 000 x 4 =  $280 000 x 8 = 2 400 000 kr, alltså mer än TVÅ MILJONER kr. För att kunna plugga efter gymnasiet???? Och det är bara för ett barn, tänk om man har fyra. Finns ju självklart billigare och stipendium att söka, men ändå.
Och en kille jag känner berättade att hans familj inte hade råd att betala för försäkring fören till förra året, så mellan att han var 4 år till 17 så hade han inte haft råd att åka med en ambulans till sjukhus om han hade skadat sig illa. Hade han behövt en stor operation hade hela hans familj blivit hemlös. Så på nästan 10 år var han inte en enda gång inne på ett sjukhus… Jag som föddes med klumpfot känner ju bara en sjukt stor jäkla tacksamhet till hur Sverige är uppbyggt!!! Fatta att vi hade kunnat bli hemlösa för det?

Nu uppskattar jag dessutom mina kompisar och familj mer. Jag har helt ärligt inte så många riktiga kompisar här och det har fått mig att inse hur värdefullt en vänskap verkligen är. Och jag har också insett att tiden står inte stilla, mina kompisar kommer ta studenten om ett år och alla kommer spridas ut, så jag måste verkligen börja ta vara på tiden mer och njuta av att ha mina kompisar omkring mig.

bästaste

Psykisk ohälsa 

Ska jag vara ärlig så var jag för första gången i mitt liv deprimerad mellan december-februari. Jag insåg det inte själv först utan det var först när min f.d värdmamma pekade ut det som jag insåg det. Jag skrev dessutom dagboksinlägg och när jag läser igenom det nu så inser jag verkligen hur deppig jag var, och hur bra jag mår nu! Men att säga ”jag är deprimerad” är ju tabu i dagens samhälle tyvärr, och efter att ha gått igenom det så inser jag att det verkligen inte är något att be om ursäkt för?? Vi måste verkligen våga visa upp det och prata mer om det, för psykisk ohälsa är som vilken fysisk sjukdom som helst. För visst, det är absolut inte roligt, men det är okej att vara deprimerad. Det betyder inte att det är något fel på dig eller att alla hatar dig. Alla mår psykiskt dåligt i perioder under sina liv. 

 

Artighet

Jag är så himla mycket artigare nu! Här säger alla ”I’m sorry, excuse me, please, thank you, you’re fine, bless you” osv hela tiden. Folk håller upp dörrar (en del ber om ursäkt om de glömmer att göra det), ber om ursäkt ifall de står i vägen, om de avbröt dig, om de råkade nudda dig osvosv.
I början var jag väldigt förvirrad över ”I’m sorry”-fenomenet. För amerikanarna säger det inte bara som ”förlåt” utan även som ”jag är ledsen att det hände dig”. T.ex om jag trillar och skadar mig så skulle de säga ”I’m sorry”, vilket förvirrade mig massor i början för jag tänkte ”öööhh det var ju inte ditt fel att jag trillade??”.
Nu är jag så van vid att hela tiden säga ”I’m sorry” eller ”Oh no, you’re fine” att jag inte vet hur jag ska klara mig utan det i Sverige. Att säga ”Jag är ledsen” känns ju jättefalskt och onaturligt, eller är det bara jag?? 

DSC_1201Min fina värdyster Marly & jag

Det här är bara några exempel på hur jag har utvecklats och förändratsbättrats och även om jag har haft väldigt mycket kaos under mitt år och det nu är april och jag tyvärr inte har så många kompisar som jag hade önskat, så har jag lärt mig så mycket om mig själv och andra.
Jag har blivit behandlad som skit och folk har fått mig att tro att jag är världens hemskaste människa. Jag har blivit övergiven av de som sa att de alltid skulle ha min rygg, så som jag hade deras. Folk har ljugit och övergett mig och trots att det alltid skulle vara vi så står jag utan dem idag. Jag har blivit utsparkad ur mitt hem, två gånger. På grund av helt absurda anledningar.

MEN, funderar ni på att åka på ett utbytesår så säger jag bara: GÖR DET. Förvänta er inte för mycket och njut för tusan av tiden med era älskade familjer och vänner. För trots allt jag skrivit så är jag glad över att idag sitta i ett regnigt Washington.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s